visst känns det fint att va vid liv, en dag till
visst känns det fint nu, hurricane?
åh hurricane,
nu är det lika långt till stjärnorna som stjärnorna till dig.
jag letar efter orden, men jag är tom, du är tom, och tomma ramlar vi gatan fram. hur kan det vara så svårt? jag har letat överallt. orden sitter högt uppe i träden, men jag når inte dit, och längst ner i det djupa blå vågar jag inte gå. jag sträcker mig, men det går lika långsamt som när snigeln evert försökte ta sig över gatan, men tankarna i huvudet är klara som kristall. och jag kan inte tala om det för dig, men i dina ljusa ögon hittade jag orden jag behövde, men jag nådde inte dit, även om din blick var så nära mig så länge. vårt förhållande är på lågstadienivå, vi är äldre nu, men det sträcker sig inte längre än att våra blickar möts ibland. fortfarande kan jag inte tänka på något annat än 35000 meter, det är så långt, 70 000 steg hem till din famn. ikväll var jag ute med de andra och du fattades, och jag ropade in i mig själv och det ekade. kom hem till mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar