oro som inte släpper

Har sällan varit såhär orolig och bett om lösningar. Jag får inte ha förstört allt jag jobbat för med ett enda knapptryck, det går inte, jag får inte. (dansa för mig lyckopiller dansa med din beska smak)

Ikväll får jag återgå till luddlandet där oro och ångest inte existerar och imorgon ska jag vara ett fungerande kolli som lägger sina pusselbitar på rätt plats och skriver ett strålande slutprov. Imorgon ska jag klara allting och därför får jag gå sönder ikväll, det är okej att gå sönder, jag kommer inte dö, om den här dörren stängs slår jag upp ett fönster. Förstår du?

och jag kvävs för inget förblindar som ångestgardinen