släpp mig du ilskna dimma

Jag är så trött på det här. Jag är trött på pulshöjare, på ångest som botas med vin. Jag saknar mina beska tabletter. Jag saknar mitt lugnare liv. Jag hatar mig själv och alla mina val och handlingar och svar och tankar och idéer och just nu blir ingenting vettigt alls.

Snart, snart är det sommarlov och jag bävar för de tio veckorna jag får gå lös i frihet. Dårar. Släpp inte ut mig ur skolan, dra mig inte ifrån min strukturerade vardag, inte när jag går sönder och isär och ramlar ihop på bara två dagars ledighet, jag är inte redo för det här.

Ilskegardinen som oftast inte syns är så tätt lindat runt mig och jag försöker befläcka den med en flaska Merlot men det går inte går inte går inte. Inget hjälper längre och fan om du någonsin försöker trassla ut mig igen, om du kommer nära mina gardiner med dina saxar och naiva drömmar så kastar jag båda två ner i avgrunden.

För jag känner dig precis som du kände mig fast jag kände dig bättre.