tillägg?

jag kom på att det lät så väldigt, väldigt fel alltihop. mitt förra inlägg. jag är inte fylld av hat, jag är fylld av en svart klump i magen som inte skulle försvinna om jag så skulle svälja syra. jag riktade mig visserligen bara mot en människa, men förutom allt det här svarta så känner jag mycket bra grejer för personen i fråga också, det är bara att jag har så svårt att se förbi vissa perioder av mitt liv. jag blir ledsen och arg när jag tänker på hur ofantligt lycklig jag var i ett och ett halvt år, bara för att följas av ett halvår som jag har förträngt. jag säger det inte för att låta dramatisk, jag vill bara konstatera att jag faktiskt har så många minnesluckor från december fram tills nu. förutom när jag var halvlycklig på kärleksrehab med en annan man under jullovet och helgen efter.

och förresten känner jag mig elak och otrevlig som inte nämner ljuspunkterna i mitt liv också, bara mitt sadistiska hat mot folk som orsakat mig lidande. därför tänkte jag skriva ett litet tacktal. tack till andrea som livade upp dagen och muntrade upp mig med sina små varför-jag-tycker-om-alexandra-förklaringar. och för att hon sa att jag inte får dö för att hon och jag ska ha kusinkalas och äta glass, vara inne på bdb och sova under stjärnhimlen i sommar. och så förstås jonathan då som är bästa killen i mitt liv och som pussas bäst i världen. och natte, mest för att hon är natte. och alla som undrade hur jag mådde idag när jag var lite uppmärksamhetssökande och erkände hur dåligt jag mådde efter samtalet med personen som förra inlägget handlade om.

och till personen som förra inlägget handlade om...
egentligen borde jag ta bort inlägget, för jag var alldeles för rå. men samtidigt är det vad jag verkligen känner, ibland tar det där svarta helt enkelt över. och jag kommer antagligen alltid att ha något emot dig för allt som har skett mellan oss, men antagligen kommer jag alltid ha en särskild plats för dig med samma anledning.

nu ska jag läsa harry potter och somna med boken på näsan. godnatt.