Om jag var en tillräckligt duktig människa skulle det bara vara jag och Olle i rummet nu. Men jag är inte tillräcklig och Bob ligger i vägen, som en mur med stirrande ögon och ett skratt som låter påskina hur vedervärdigt oduglig jag är. Jag vill bara att den här dumma, korkade ångesten ska försvinna. Tänk, utan alla neurotiska drag och okontrollerbara felaktigeter kanske jag skulle vara en riktigt käck liten brud med något innanför pannan och en strävan efter något lite mera meningsfullt än kaffe och snygga sommarklänningar.
Haha, jag älskar verkligen mig själv.
2 kommentarer:
http://www.fass.se/LIF/produktfakta/artikel_produkt.jsp?NplID=19570405000021&DocTypeID=7
Atarax är töntigt, gör en dåsig och dummare än normalt, får en inte att somna lättare, dämpar inte ångest. Förstår inte att folk skriver ut den, helt ärligt. Ska man käka antidepressivt så ska man väl ta i lite, för sjutton gubbar.
För övrigt har det inte bevisats att psykofarmaka skulle ha någon effekt mot just den sortens ångest jag har.
Skicka en kommentar