gah

...det var så otroligt mycket flashigare att vara deprimerad i Stockholm. Då hade man ändå gamla, vackra höghus, tunnelbanan, en stad som aldrig dog, inte ens för två minuter, kaffe, caféer, söder, ställen man hittar först när man bosatt sig i stan, inte något café typ-Åh jag bor på åland men jag hittade ett fik/en pub på söder och nu är jag alldeles lagom hippie och alternativ-café. Usch.