Jag vet att det ligger en viss överlägsenhetskänsla och arrogans i att bo i en liten stad när man kommer från något mycket större. Jag vet att valeriana smakar jättegott och är trevligare än melatonin, om man måste ta receptfria sömnpiller. Jag vet att jag inte förstår hur jag kan väga precis lika mycket som jag vägde i augusti 2008 - min löjliga idealvikt - och tycka att jag ser ut som en uppblåst ballong ändå. Jag vet att jag typ får orgasm när jag tittar på vad Marstad har för lägenheter (eftersom vi förmodligen kommer få en sån), att jag går igång på antal kvadratmeter och ord som "inglasad balkong".
Jag vet hur det känns att stå på Trocadero och se Eiffeltornets kvällsbelysning gå igång. Jag vet hur det känns att falla på isen i Rockefeller Center. Jag vet hur vackert det var inne i World trade Center. Jag vet hur det känns att sitta och lära sig multiplikation när en lärare knackar på dörren och säger att jag fått en lillebror. Jag vet hur det känns när hjärtat brister.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar