prata inte med mig.

det spelade ingen roll hur blåa ögon du hade, det spelade ingen roll att det kom 150 scrubs-avsnitt på en kväll, det spelade ingen roll vad vi än gjorde. nånstans så visste vi ändå att det aldrig skulle gå att ändra på oss så mycket att vi passade ihop - man kan helt enkelt inte tvinga två olika pusselbitar att gå in i varann. det kan hålla ett tag, men sen ploppar en av dem helt enkelt upp igen, och sen vill den inte låta sig tryckas ner igen.

det var lättare att se förbi alla våra fel på lördagsmorgnarna, när vi var nyvakna och inte lät oss trycka ner varandra. men till slut blev det för uppenbart. det var stora hål överallt, hål som vi förtvivlat försökte tejpa över, men det var som att vi använde dålig tejp, typ från sparhallen för 1,39€. det lossnade. vi lossnade. och nu har vi försvunnit.

det är inte dig jag saknar, jag kommer nog aldrig sakna dig igen. du kanske har rätt när du säger att du inte förtjänar att få prata med mig, för jag har skrikit, jag har gråtit, jag har ångrat, jag har rent ut sagt hatat dig för allt lidande du gett mig, samtidigt som jag bara ville krypa ner i din famn och höra dig sjunga den omgjorda fotbollslåten till mig. och hur skulle jag nånsin kunna återvända även om vi ville det? vi har sabbat allting. du har sabbat allting. vi kommer aldrig bli det nyförälskade paret i det lilla rummet i radhuset igen. hur skulle du nånsin kunna se mig på samma sätt när du innerst inne vet att alla mina tårar och ångestattacker var ditt fel?

jag vet inte varför jag skriver det här, det är inte ens relevant. jag hatar illvilja, men känslan jag vill att du ska känna är symmetrisk med ett knivhugg i hjärtat. ett snabbt hugg, och sen vill jag vrida om kniven. jag vill att du ska lida som jag gjorde, jag vill att du ska gråta som jag gjorde, jag vill att du ska hata som jag fortfarande gör.

aldrig för sent för edelweiss

jag är så trött. det har varit en så lång dag. först matteplugg hemma hos mormor, sedan träffade jag bergström och nathalie. massa kyssar. sen försvann alla andra och det var bara han och jag, och vi myste på tu man hand i flera timmar. blir helt förvånad över hur naturliga vi är med varandra, som om vi alltid känt varann. vi sitter mest där för oss själva och ändå så är det lattjolajban hela tiden med honom. och han tycker om mig, säger han, och han säger det ofta, och han sjunger en melodi om kärlek och jag kan inte låta bli att svara. för jag känner så. tror inte jag någonsin har varit så bekväm med någon såhär fort? kanske är ett tecken. men på vad?

orden kommer inte fram när jag är så trött. jag vill bara sjunka ner i bomullslandet.

kärlek på burk.

vi gick hem till mig, tog på oss kläder och sminkade oss. drog mot stranden, sjöng, lyssnade på musik och drack. jag var måttligt berusad redan när vi kom fram till lilla holmen. där halsade jag min andel av vårt vita vin och sedan traskade vi mot gröna udden. när vi hittade folksamlingen fick jag i mig mer öl och 4-5 stora klunkar mintlikör. då slirade jag rejält och blev ordentligt full. marken vinglade under mina fötter och jag hörde mig själv upprepa tankar, men högt. jag hörde mina tankar och föll ner i det våta gräset på en äng. för att behålla medvetandet låg jag och upprepade enkla ord för mig själv. "jacka." "träd." "himmel." allt för att hålla mig själv igång, för att inte förlora mig själv i svartheten som så ofta kommer fram i samband med alkohol. sedan ropade celie och sandra på mig, så jag sprang till dem och mötte några killar som kom med ännu mer alkohol. jag skuttade liksom fram över vägen men det kändes aldrig som jag nådde mark.

efter tusen skrattattacker, hundra kyssar och tio snedsteg kom jag hem. smsade min (MIN!) pojkvän, som faktiskt är min pojkvän, och han har varit det officiellt i lite över 24 timmar nu. jag ska träffa honom på måndag och oj, vad jag ska kyssa honom då. ojojoj. kär.

alexxxannddrraaa?

2 maj. så länge skulle det ta. 14 juli - 27 november. 28 december - 27 januari. och nu 2 maj. jag hoppas det funkar. jag hoppas det för min egen skull. jag hoppas att mitt självförsvar rinner av mig, eller att det håller hårt om det här skulle tyna bort. jag är ordlös idag, oinspirerad, kanske orden bara kommer när jag har smaken av dina läppar på mina. önskar att du hade varit med mig ikväll. är vi så tomma nu? fulla ramlar vi gatan fram. jag hänger mig för kärleken. jag är, som håkan säger, så uppsnärjd i det blå. jag vill skriva historia. jag vill vara en del av historien, jag vill vara något, allt jag gör är en strävan efter att bli sedd och hörd men inte i fel sammanhang. jag vill vara någon men ser inget som kan få mig att närma mig det.

men jag vill ut i världen. jag vill åka tåg i frankrike, skriva tusen sagor och sova med dig varje natt. jag har aldrig haft drömmar, de har aldrig sträckt sig längre än att jag ville vara med killen med glasögonen på sned en natt till, men nu har jag dig och drömmen om paris. när jag fyller 18 ska jag skrapa ihop mina slantar och bege mig dit och äta croissanter och röka mina röda marlboro framför eiffeltornet. dricka vitt vin och skåla för min ljuvliga tonårstid.

skåla för de ljuva sommarnätterna när jag och den rödhåriga flickan rullade runt i gräset, måttligt berusade. skåla för alla kyssarna jag fått och alla kyssarna jag än har att få. skåla för att jag i så unga år ändå fått uppleva så mycket kärlek. skåla för att ett uppbrott i tonåren inte är något emot en ensam själ sittandes framför sin älskades grav. skåla för att jag älskar håkan, för att jag är kär i jonathan, skåla för allting jag någonsin har haft och kommer att få. en skål. det är vad du får av mig ikväll.

never knew.

lajk aj nävör siiin dä skaaaj biifåår.

valborg blev underbart. underbart I tell you! mina händer i hans, musik och skratt och öl och årets första dopp (även om det var ofrivilligt...). att komma in i värmen sen, krypa ner under täcket och ha någon brevid sig för första gången på länge, det var perfekt. så många kyssar och så mycket mys. jag har gått förlorad i kärleksdimman och för en gångs skull behöver jag inte treva efter orden. jag visste väl att du inspirerade. du och dina ljusa ögon. jag har så mycket jag skulle kunna säga till hela världen och så har det inte varit på länge. våren är här och det börjar bli grönt i trädtopparna också. solen sken hela dagen idag. vi fick pizza till middag och mamma kommer snart hem från finland. livet känns som en promenad genom chokladfabriken idag.

att älska eller inte älska

jag har skrikit så. gråtit. slagit dig. inte förstått. och du har hatat det. men det är okej att få gråta, arggråt, ledsengråt och bara vanligt gråtgråt. kärlek är som att riva bort en gammal sårskorpa, först blöder det massor och man gråter för att det gör ont. sen stelnar blodet och blir till en skorpa, men då gråter man för att allting blivit så fult. till slut kan man inte låta bli att försöka rucka lite på skorpan, men ju mer man sliter i den desto ondare gör det. till slut har man ryckt så hårt att skorpan flyger av. då blöder det lite till, och återigen gråter man för smärtans skull. men sen läker det. och jag är okej nu. förut hade jag inga vingar alls, sen fick jag vingar av glas, som jag visste skulle gå sönder. du var mina glasvingar, och vi var så bräckliga, det låg alltid något sorgligt i luften. men vi höll ut för lördagsmorgnarna, för att få vakna upp brevid varandra utan bråk mellan oss, för alla kyssarna och för all kärlek vi ändå delade. men glas är alltid glas och när olyckor sker går det nästan alltid sönder.

nu känns det mest som att jag har järnvingar. och jag insåg precis till min egen förfäran att livet inte är en promenad genom chokladfabriken.

do you feel what i feel?

jag kan se det framför mig. trots att jag aldrig har varit där såvitt jag minns. men jag kan se oss. glada gänget med grillpinnar i ena handen och cancerpinnar i den andra. skratt och musik och lite öl. efter tolvslaget ska vi ropa GLAD FÖRSTA MAJ! bara för att välkomna våren på riktigt. kyssar och kramar och varma kroppar mot varandra under täcket. bussar som rullar mot stan, mörkret som faller på ganska snabbt. mitt ute i ingenstans men ändå överallt, och där var vi går är centrum ändå. hoppas på en lyckad kväll.


och allt jag har misstänkt stämmer. du är sån. och det är underbart. har inte varit såhär fnissig på länge. om du var en dimma hade jag varit lost and gone för längesedan.